6 maj - Tisdag

Lågstadiekärlek


Igår introducerade Kristin min för begreppet "lågstadiekär" och det slog mig att det är precis vad jag är. Det är faktiskt jättemysigt. Den där smått pirriga känslan när du pratar med personen i fråga. Fast själva grejen med lågstadiekärlek är att den inte är så invecklad och krävande som tonårskärlek. Jag pratade faktiskt med min mamma om just detta igår(min mamma har msn, hon är high-tech). Konversationen löd någonting såhär:

Johanna säger:
Jag är lågstadiekär ^^
Nina säger:
Lågstadiekär? Betyder?
Johanna säger:
Ja men typ "Hej vill du följa med ut och gunga och kanske, kanske hålla handen?" (A)
Nina säger:
Är du verkligen så oskyldig...?


Det var lite chockerande att få en sådan kommentar från mamma faktiskt, men jag kanske förtjänade den. Jag är nog inte så oskyldig. Men det är i alla fall så det känns! För övrigt så tror jag att jag äntligen gått vidare. Saknar gemenskapen, men vi lär väl ses någon gång.

Svävar runt på rosa moln. Haha

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0