Johannas bajsblogg

Hur ska detta gå?

Veckan har varit helt OK, ligger fortfarande efter i några ämnen pga den där nedrans febern. Men det är helt OK. Nu sitter jag i Gävle och gör klart matten och fysiken, men ve och fasa! Jag har glömt min räknare hemma i Stockholm! Hur klarar man sig som naturare utan sin älskade räknare?
     Igårkväll puffade jag på för första gången, det var en väldigt skum känsla. Min kropp fick först en chock och hjärtat började slå jättefort och jag spydde som en galning i säkert en timme. Men sen lugnade det ner sig och det kändes som om jag trycktes bakåt om jag la mig ner, jätteläskigt! Om jag blundade var det som om jag åkte omkring jättesnabbt i totalt mörker. När hjärtat började slå normalt igen så hamnade jag som i en slags dvala, det var jättehärligt och jag bara slappnade av i hela kroppen. Sen somnade jag.
     Igår fick jag dessutom reda på att någon jag aldrig trott skulle ljuga för mig ljugit mig rakt upp i ansiktet. Förstår fortfarande inte hur du kunde göra sådär. Men men, du är förlåten...

Dagarna bara går och det känns inte som om man gör vad man borde. Snart sitter man gammal och grå och undrar vart allt tog vägen.

Nu har jag precis fyllt i ännu ett papper från EF, tar det någonsin slut? Nu har jag alltså valt att bo i Kalifornien, Florida eller South Carolina. Vi får se hur det blir. Tydligen så kommer jag att få min värdfamilj någon gång mellan januari och maj. Jag hoppas verkligen på en vettig familj, hamnar jag med några nedra recnecks långt uti heelvetet så vet jag inte vad jag tar mig till!
      I övrigt så rullar väl livet på som vanligt. Vet inte riktigt hur jag ska orka komma ikapp i spanskan, matten, fysiken och svenskan. Att vara sjuk i en vecka har sina nackdelar. Tur att Olle Näsman är världens långsamaste människa, samhället och historian är det inga problem att hänga med i.
      Helgen är fortfarande ett stort fågetecken, har lovat Rebecca att vara med henne när Hané kommer hit. Vet inte om vi då ska gå på festen hos Andrea, jag kanske inte får ta med dem? Sen vill jag ju samtidigt åka till Max och vara med honom. Speciellt så vill jag slå ner alla luder som tror att vi fortfarande har gjort slut. Jag saknar honom och hur det brukade vara mellan oss! Ända sen jag berättade att jag ska till USA har det varit så annorlunda.

Längtan
Rädsla
Förväntan
Förtvivlan

Glöm mig inte...